- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
327

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på mina läppar, men jag visste, att detta icke var
någon lämplig tid för en sådan förklaring. Om icke
för annat, så vore det ju högst olämpligt att tigga en
kvinna om hennes kärlek medan man har henne i sitt
beskydd och försöker rädda hennes liv. Hur ömtålig
vår belägenhet än var, såväl i detta avseende som i
andra, smickrade jag mig med, att jag var i stånd att
handskas grannlaga med den, och jag smickrade mig
även med, att jag ej med en blick eller en min
förrådde den kärlek jag hyste för henne. Vi bemötte
varandra som goda vänner och blevo allt bättre
kamrater med varje dag som gick.

En sak hos henne, som förvånade mig, var hennes
brist på försagdhet och rädsla. Det vräkande havet,
den bräckliga båten, stormarna, våra lidanden, vår
säregna isolerade belägenhet — allt detta, som skulle
ha väckt fruktan hos den kraftigaste kvinna — tycktes
knappast göra något intryck alls på henne, som
likväl förut endast hade lärt känna livet från dess mest
skyddade och utsökt förkonstlade sidor — hon, som
själv var idel eld och dagg och dimma, en högt
begåvad ande, allt som var ljuvt och ömt och intagande
hos kvinnan. Men jag har orätt. Hon var både rädd
och försagd, men hon ägde själens styrka. Köttet
och dess svaghet var hennes arvedel, men denna
svaghet tyngde endast köttet självt. Och hon var ande
först och främst och ständigt var hon ande, ett eteriskt
väsen — lugn som hennes lugna ögon, och viss om
fortgående tillvaro i den växlande världsordningen.

Det kom dagar av storm, dagar och nätter av storm,
då havet hotade oss, rytande ocli fradgande vitt och
vinden piskade vår kämpande farkost med titanisk

327

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free