Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Å, var så snäll, var så snäll!* sade hon —• och så
vekt!
Jag bemannade mig att neka, och jag skakade på
huvudet. Men hon väntade ändå och såg på mig.
Jag försökte uttala min vägran i ord, men jag tvekade.
I detsamma såg jag en glädjestråle bryta fram i hennes
ögon och visste att jag var besegrad. Det var
omöjligt att säga nej efter detta.
Vinden mojnade på eftermiddagen, och vi beredde
oss på att ge oss av följande morgon. Det fanns ingen
möjlighet att företaga något strövtåg inåt ön från vår
tillflyktsort, emedan bergväggarna reste sig lodrätt
från stranden, och vid bägge ändpunkterna av viken
stego de lika lodrätt upp ur det djupa vattnet.
Morgonen kom. Den var mörk och mulen, men
lugn. Jag var tidigt vaken och ställde båten i
ordning.
»Dumbom! Idiot... Hallå!» skrek jag, då jag
trodde det var tid att väcka Maud. Lien denna gång
skrek jag i glädje, medan jag snurrade barhuvad
omkring på stranden i låtsad förtvivlan.
Hon stack fram huvudet under en flik av seglet.
»Vad nu?» frågade hon sömnigt och framför allt
nyfiket.
»Kaffe!» ropade jag. »Vad skulle ni säga 0111 en
kopp kaffe? Varmt kaffe? Riktigt sjudande hett?»
»Bevare oss, så ni skrämde mig!» sade hon. »Och
så grym ni är! Här har jag just tuktat mig till att
försaka med lugn, och så kommer ni och river ned
alltsammans med edra fåfängliga suggestioner?»
»Se nu på!» sade jag.
Från en rämna bland klipporna samlade jag ihop li-
336
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
