Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vad skall jag göra då?» inföll hon med en mildhet,
som jag mycket väl visste vara synonym med
bönfallande vädjan.
»Samla drivved och laga till middagen», svarade
jag hastigt.
Hon skakade på huvudet. »Det är för riskabelt
för er att göra det där experimentet ensam.»
»Jag vet, jag vet», tystade hon min protest. »Jag
är bara en svag kvinna, men just mitt lilla bistånd kan
sätta er i stånd att undgå en olycka.»
»Men klubbandet», framkastade jag.
»Det måste ni naturligtvis sköta. Jag kommer
förmodligen att skrika. Men jag skall se bort, då . . .»
»Då det är som farligast», ifyllde jag skrattande.
»Jag kommer att nyttja mitt omdöme huruvida
jag skall se på eller icke», svarade hon med högdragen
min.
Slutsumman av det hela blev att hon följde mig
morgonen därpå. Jag rodde in i nästa vik och ända
upp till strandbrädden. Där fanns sälar rundt
omkring oss i vattnet, och de skällande tusentalen uppe
i land tvingade oss att skrika högt till varandra för
att göra oss hörda.
»Jag vet, att de bruka klubba dem», sade jag med
ett försök att uppmuntra mig själv. Och jag
betraktade misstänksamt en väldig hanne, som på knappa
trettio fots avstånd stod rest på framlabbarna och
såg oavvändt på mig. »Men nu är frågan den: hur
bruka de klubba dem?»
»Låt oss samla tundragräs att täcka taket med»,
sade Maud.
Hon var lika orolig som jag för vad som skulle ske;
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
