Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och så länge som holluschickie hålla sig precis på dessa
vägar, låta de gamla hannarna dem vara i fred.»
»Där kommer en just nu», sade jag och pekade på
en ung sälhanne i vattnet. »Låt oss ge akt på honom
och följa efter, 0111 han går uppåt land.»
Sälen simmade direkt till stranden och klättrade
upp i en liten öppning mellan två harem, vilkas
härskare uppgå vo varnande ljud, men likväl icke anföllo
honom. Vi sågo honom fortsätta långsamt inåt land,
kryssande fram mellan haremsplatserna, troligen
hållande sig precis på vägen.
»Här måste det gå», sade jag och steg ur båten.
Men jag tillstår, att jag hade hjärtat i halsgropen vid
tanken på att bege mig in bland denna väldiga hjord.
»Det vore väl klokast att göra fast båten», sade
Maud.
Hon hade stigit ur efter mig, och jag såg förvånad
på henne.
Hon nickade med beslutsam uppsyn. »Ja, jag
ämnar gå med er, så att det är nog så godt att ni gör
fast båten och även beväpnar mig med klubba.»
»Låt oss vända om», sade jag nedslagen. »Jag
tänker att tundragräset duger, när allt kommer
omkring. »
»Det vet ni att det inte gör», blev svaret. »Skall
jag gå förut?»
Med en höjning på axlarna, men med den djupaste
beundran och stolthet över henne, lämnade jag henne
den söndriga åran och tog själv en av de andra. Det
var med nervös oro vi begåvo oss vidare. En gång
skrek Maud till av förskräckelse, då en av honorna
nyfiket stötte siu nos mot hennes ena fot, och flera gånger
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
