Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
påskyndade jag mina steg av samma orsak. Men
utom varnande läten från ömse sidor, märktes icke
ett spår av fientlighet. Denna samlingsplats hade
antagligen aldrig varit hemsökt av jägare, och
följaktligen voro sälarna både godsinta och orädda.
Midt inne i hjorden rådde ett förskräckligt gny.
Det var nästan bedövande. Jag stannade och
smålog uppmuntrande åt Maud, ty jag hade fortare
återfått jämvikten än hon. Jag såg, att hon ännu var
förskräckligt rädd. Hon kom alldeles intill mig och
ropade:
»Så rädd jag är!»
Men det var icke jag. Ehuru jag ännu ej hade
kommit fullt till rätta med detta nya företag, hade
sälar-nas fredliga beteende likväl lugnat min oro. Maud
darrade märkbart.
»Jag är både rädd och inte rädd», stammade hon
med skallrande tänder. »Det är min ömkliga kropp,
men inte jag själv.»
»Allt går ju bra, riktigt bra», sade jag
uppmuntrande och lade instinktmässigt min arm skyddande
omkring henne.
Jag skall aldrig glömma, hur plötsligt jag i detta
ögonblick kände mig medveten om min manlighet. De
primitiva djupen i min natur upprördes. Jag kände
mig maskulin, kände mig som den svages beskyddare,
som en stridbar hanne. Och det bästa av allt var
att jag kände mig som beskyddare av den jag älskade.
Hon stödde sig mot mig, så lätt och bräcklig som en
lilja, och när hennes darrning hade gått över, tyckte
jag mig äga en väldig styrka. Jag kände mig beredd
att kämpa mot den vildaste hannen i flocken, och jag
349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
