Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vet, att om jag hade blivit anfallen av en sådan, skulle
jag ha gått emot honom fullkomligt lugnt och utan
att blinka — och jag vet också, att jag skulle ha
dödat honom.
»Nu är jag alldeles bra igen», sade hon och såg upp
på mig med ett tacksamt uttryck i ögonen. »Låt oss
gå vidare.»
Att det var min styrka som hade upplivat henne
och givit henne ny förtröstan, fyllde mig med jublande
fröjd. Rasens ungdom tycktes knoppas hos mig,
den överciviliserade mannen, och jag levde ju nu mina
förgätna urfäders jägarliv om dagen och skogsliv om
natten. Jag hade mycket att tacka Ulv Larsen för
— detta var min tanke under det vi vandrade framåt
på vägen mellan sälarnas harem.
En fjärdedels mil inåt land råkade vi på
holluschi-kie —• de unga hannarna, som där framlevde sina
ung-karlsdagar och samlade krafter för att en gång kämpa
sig till en plats i haremshärskarnas led.
Allting gick bra. Jag tycktes veta precis vad jag
skulle göra och hur jag skulle göra det. Genom att
hojta och skrika, göra hotande åtbörder med min
klubba och till och med stöta till de lättjefulla, skilde
jag raskt ett tjogtal av ungsälarna från deras kamrater.
vSå snart någon av dem gjorde ett försök att vända
om mot havet, motade jag honom tillbaka. Maud
var mig därvid till god hjälp, hennes rop och hennes
svängningar med den söndriga åran gjorde stort gagn.
Jag märkte emellertid, att om någon av dem såg trött
och kraftlös ut, lät hon honom komma förbi. Men
jag såg också, att om någon stridslystet försökte bryta
350
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
