Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag tänker, att jag sätter mig och njuter av
solskenet», hörde jag Ulv Larsen säga.
Det var en aning, men endast en avlägsen aning om
fysisk svaghet i hans stämma, och detta var så
märkvärdigt, att jag hastigt såg på honom. Han strök
sig nervöst med handen över ansiktet, som om han
ville ta bort spindelvävar. Jag stod helt förbryllad.
Alltsammans var så olikt den Ulv Larsen, jag hade
känt förut.
»Hur är det med er huvudvärk?» frågade jag.
»Den plågar mig ibland», blev svaret. »Och jag
tror att den är i antågande just nu.»
Han gled ned från sin sittande ställning, tills lian
låg raklång på däcket. Så vände han sig åt sidan med
huvudet vilande mot den ena armen, medan han med
den andra skyddade sina ögon mot solskenet. Jag
betraktade honom förvånad.
»Nu är det ni som har tur, Hump», sade han.
»Jag förstår er inte», ljög jag, ty jag förstod mycket
väl, vad han menade.
»A, det var just ingenting», sade han så sakta, som
om han vore nära att somna. »Bara att ni nu har
fått mig dit ni ville.»
»Nej, det har jag visst inte», svarade jag. »Ty jag
skulle helst vilja ha er några tusen mil härifrån.»
Han skrattade i mjugg och sade ingenting vidare.
Han rörde sig icke heller, då jag gick förbi honom
och ned i kajutan. Jag lyfte upp luckan i golvet,
men för några sekunder stod jag där och tittade
misstänksamt ned i det mörka förvaringsrummet därnere.
Jag tvekade att gå dit ned. Om det bara vore en list
av honom att lägga sig så där? Det vore i sanning
367
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
