- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
376

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

andra just skulle lyftas. Men när den första foten
ej fick stöd, utan möttes av tomma rymden, var det
den forne Ulv Larsen med sina tigermuskler, som
kastade den fallande kroppen tvärs över öppningen, så
att han med utsträckta armar föll framstupa i stället
för nedåt och slog bröstet och magen mot golvet på
andra sidan. I nästa ögonblick hade han dragit upp
benen efter sig, rullat om och klarat faran. Men han
hade rullat in bland mina marmeladburkar och bylten
med underkläder och stött emot luckan.

Uttrycket i hans ansikte tydde på fullkomlig
förståelse. Men innan jag kunde gissa mig till vad han
hade förstått, hade han lagt luckan på dess plats och
stängt nedgången till förrådsrummet. Då förstod jag.
Han trodde att han hade mig instängd därnere. Och
Ijan var blind — blind som en läderlapp. Jag gav
noga akt på honom och andades så tyst, att han ej
kunde höra mig. Han gick hastigt till sin hytt. Jag
såg honom misstaga sig om dörrvredet, treva efter det
och finna det. Nu var rätta ögonblicket inne för mig.
Jag gick på tå över kajutan och uppför trappan. Han
kom ut igen, släpande med sig en väldig
sjömans-kista, som han ställde över luckan. Men han nöjde
.sig icke med den, utan hämtade en till och lyfte upp
den ovanpå den första. Sedan samlade han ihop
marmeladen och underkläderna och lade alltsammans
på bordet. Då han gick uppför, trappan, drog jag
mig undan och rullade mig sakta upp på kajuttaket.

Han sköt undan skjutluckan till en del och lade
armarna på den, stod fortfarande kvar i trappan och
såg utåt, som 0111 han blickade bortåt fören på fartyget,
eller rättare sagt stirrade, ty hans ögon stodo alldeles

376

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free