Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod med sin ena liand vilande på min arm, medan vi
talade med varandra.
»Hallå, däruppe!» svarade jag. »God morgon!»
»Vad har ni för er därnere?» frågade han.
»Försöker ni borra mitt fartyg i sank?»
»Tvärtom! Jag håller på att reparera henne»,
ljöd mitt svar.
»Men vad i helsike är det ni reparerar?» Hans ton
uttryckte stor förvåning.
»Å, j ag håller på att göra allt i ordning för att kunna
spåra masterna igen», svarade jag helt nonchalant,
som om detta vore den enklaste sak i världen.
»Det tycks, som om ni numera verkligen skulle stå
på egna ben, Hump», hörde vi honom säga. Och så
var allt tyst en stund.
»Men det skall jag säga er, Hump», ropade han nedåt
»att det kan ni inte.»
»Jo, visst kan jag», svarade jag. »Jag håller just på
med det.»
»Men fartyget är mitt, det är min privata egendom.
Och om jag nu förbjuder er att röra det?»
»Ni glömmer en sak», svarade jag. »Ni är inte
längre det allra största stycket av j äsämnet. Det har
ni varit en gång, och ni var då i stånd att äta på mig,
såsom ni behagade uttrycka er. Men det har inträffat
en förändring, och nu är jag i stånd att äta på er. Jästen
har blivit duven.»
Han uppgav ett kort, obehagligt skratt. »Jag
märker att ni slänger min egen filosofi i ansiktet på
mig. Men begå inte det misstaget att underskatta
mig. För ert eget bästa varnar jag er för det.»
»När blev ni filantrop?» frågade jag. »Medge nu,
384
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
