Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och ingen är så ömklig, inte ens Hump, att man
inte bör vara hövlig mot honom», sade han hånfullt.
Hånet låg uteslutande i hans ton. Ansiktet var
lika uttryckslöst som förut.
»Hur står det till, miss Brewster?» frågade han
plötsligt efter en stunds tystnad.
Jag spratt till. Hon hade icke gjort det minsta
buller, icke ens en rörelse. Kunde han möjligen ha
någon synförmåga kvar? Eller höll den på att komma
igen?
»Jag tackar —• hur mår ni själv, kapten Larsen?»
svarade hon. »Men hur kunde ni veta att jag var
här ?»
»Jag hörde naturligtvis edra andedrag. Humphrey
tycks gå framåt, eller vad säger ni?»
»Jag vet inte det», svarade hon, småleende mot
mig. »Jag har aldrig sett honom annorlunda.»
»Då skulle ni ha sett honom i forna dagar!»
»Ulv Larsen i stora doser», mumlade jag, »före och
efter maten.»
»Jag säger er ännu en gång, Hump», utbrast han i
hotfull ton, »att ni gjorde klokast i att lämna Ghost i
fred.»
»Men skulle ni inte ha lust att komma härifrån, ni
såväl som vi?» frågade jag misstroget.
»Nej», svarade han. »Jag ämnar stanna här till
min död.»
»Lien det ämna inte vi», förklarade jag trotsigt och
började bulta och hamra på nytt.
3S6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
