Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flyktiga uttryck, jag hade överraskat i hennes ögon.
Vad var detta? Kunde det vara så, att våra ögon
talade mot vår vilja och trots vår försiktighet i ord?
Jag visste att mina ögon hade varit förrädiska, ända
tills jag upptäckte det och kontrollerade dem bättre.
Detta hade händt flera gånger. Men hade hon märkt
oron i deras djup och förstått? Och hade nu hennes
ögon talat på samma sätt till mig. Vad annat kunde
det betyda —■ detta dallrande glitter och någonting
ännu mer, som icke kunde beskrivas med ord? Och
likväl kunde det icke vara så. Det var omöjligt.
För övrigt var jag alls icke skicklig i att tyda
ögon-språk. Jag var bara Humphrey van Weyden, en
bokvurm, som lärt sig att älska. Och att älska och
vänta och småningom vinna genkärlek, det var
sannerligen tillräckligt härligt för mig. Detta tänkte jag
på, då vi gycklade över varandras utseende, och även
då vi kommo i land och det fanns andra saker att
tänka på.
»Det är verkligen skam, att vi ej kunna få sova hela
natten utan avbrott, sedan vi ha arbetat strängt hela
dagen», klagade jag, sedan vi hade ätit.
»Men kan det vara någon fara nu? Från en blind?»
frågade hon.
»Jag skulle aldrig kunna lita på honom», svarade
jag, »och mycket mindre nu sedan han är blind. Det
antagliga är, att hans partiella hjälplöshet skall göra
honom illvilligare än någonsin. Jag vet, vad jag skall
göra genast i morgon bittida — föra ut ett lätt ankare
och varpa fartyget ut från stranden. Sedan är mr
Ulv Larsen fången ombord, då vi ro i land om
kvällarna. Detta blir således sista natten vi behöva hålla
392
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
