Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupt. »Det vill säga att ni och jag stanna ombord, vi
må nu stå på vänskaplig fot med Ulv Larsen eller ej.»
»Det är egentligen barnsligt av honom att göra
sådant», sade jag skrattande om en stund, »och det är
för övrigt lika barnsligt av mig att bli förargad över
det.»
Men det skar mig i hjärtat, då vi kommo ombord
och sågo all den förödelse han hade åstadkommit.
Saxen var totalt försvunnen. Gajarna hade blivit
kapade till höger och vänster. På ginan, som jag
riggat, voro också alla parterna kapade. Och han
visste att jag ej kunde splitsa. En plötslig tanke
föll mig in. Jag rusade till spelet. Det gick icke
längre. Han hade fördärvat det. Vi sågo på
varandra med häpnad. Så sprang jag till relingen.
Master, bommar och gafflar — allt vad jag hade klarat,
var borta. Han hade funnit ändarna, varmed de voro
fastgjorda intill fartyget, och kastat loss dem.
Mauds ögon voro fulla av tårar och jag tror, att
dessa tårar gällde mig. Och jag kunde ha gråtit själv.
Vad blev det nu av vår plan att åter resa masterna på
Ghost? Han hade gjort sitt verk väl. Jag satte mig
ned på luck-karmen och stödde hakan mot händerna i
djup förtvivlan.
»Han har förtjänt döden!» utbrast jag. »Och, Gud
förlåte mig — jag är inte tillräckligt man för att bli
hans bödel.»
Men Maud var vid min sida, hennes hand strök
lugnande mitt hår, som om jag vore ett barn, och
hon sade: »Så, så — allt blir nog bra till sist. Vi
ha själva handlat rätt, och då måste ju allt gå väl.»
Jag kom ihåg Michelets ord, och jag lutade mitt hu-
394
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
