Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vud mot henne. Jag kände mig verkligen styrkt.
Denna välsignade kvinna var en osviklig kraftkälla
för mig. Vad betydde egentligen det som händt?
Ingenting vidare än ett bakslag, ett uppskov.
Strömmen kunde icke ha fört masterna långt ut till havs,
och det hade icke varit någon vind. Det hela betydde
således bara mera arbete för att uppsöka dem och
bogsera dem tillbaka. Och dessutom var det en läxa.
Jag visste nu, vad jag hade att vänta. Han kunde ha
dröjt med att förstöra vårt arbete, tills vi hade hunnit
ännu längre.
»Här kommer han nu», viskade Maud.
Jag såg upp. Han gick långsamt utmed
halvdäcket vid babords sida.
»Låtsa inte om honom alls», viskade jag. »Han
kommer för att se, hur vi ta det. Låt honom inte
veta, att vi veta någonting. Den tillfredsställelsen
kunna vi ta ifrån honom. Tag av er skorna — så, det
var rätt — tag dem i handen.»
Och så lekte vi kurragömma med den blinde. Då
han kom upp på babords sida, smögo vi över åt
styrbord, och från halvdäcket sågo vi honom vända om
och följa efter oss.
Han måste på något sätt ha upptäckt att vi voro
ombord, ty han sade »god morgon» helt tvärsäkert
och väntade tydligen att hälsningen skulle besvaras.
Så gick han akterut, och vi smögo oss föröver.
»Å, jag vet, att ni ä’ ombord!» ropade han, och jag
såg, att han lyssnade med spänd uppmärksamhet
sedan han hade talat.
Detta påminde 0111 den stora skränugglan, som, sedan
hon uppgivit sitt skallande skri, lyssnar efter att
395
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
