Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följande morgon, då jag berättade för henne, vad
som hade tilldragit sig under natten. »Om han
vistas i frihet, kan han företa sig vad som helst. Han
kan borra fartyget i sank eller sätta eld på det. Ingen
kan veta vad han tar sig till. Vi måste göra honom
till fånge.»
»Men hur skall det gå till?» frågade jag med en
miss-modig axelryckning. »Jag vågar inte komma inom
räckhåll för hans armar och han vet, att så länge han
är passiv och icke gör motstånd, kan jag inte skjuta
honom.»
»Det måste finnas någon utväg», förklarade hon.
»I/åt mig tänka!»
»Det finns ett sätt», sade jag bistert.
Hon väntade.
Jag tog en sälklubba i handen.
»Ett slag med den här skulle inte döda honom»,
sade jag. »Men innan han kommer till sans igen,
skulle jag ha bundit honom till händer och fötter.»
Hon skakade på huvudet med en rysning. »Nej, nej
—• inte så. Det måste finnas något mindre brutalt
sätt. Iyåt oss vänta.»
Men vi behövde icke vänta länge, och problemet löste
sig självt. Under förmiddagens lopp fann jag efter
många upprepade försök fockmastens
balanserings-punkt, och jag fastgjorde min gina ett par fot ovanför.
Maud höll an i spelet och sköt ned löparen, medan jag
hyvade. Hade spelet varit som det skulle, så hade
det icke varit så svårt; men som det nu var, måste
jag använda hela min tyngd och all min styrka för
varje tum jag hyvade. Jag måste vila oupphörligt.
Mina vilostunder voro längre än arbetstiden. Vid
405
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
