Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så föll min blick på en tung sälklubba, som hon höll i
handen, och hennes ögon följde samma riktning som
mina. Klubban föll ur hennes hand, som om den
plötsligt hade stungit henne, och i samma ögonblick
svällde mitt hjärta av överströmmande glädje. Ja,
hon var sannerligen min kvinna — kvinnan som var
mig given till hjälp —• kämpande med mig och för
mig, så som grottinnevånarnas kvinnor skulle ha
kämpat, med allt det primitiva vaknat inom henne,
glömsk av sin kultur, hård, trots den mildrande
civilisationen i det enda levnadssätt hon förut hade känt
till.
»Käraste, dyraste!» utbrast jag och reste mig
stapplande.
I nästa ögonblick var hon i mina armar och snyftade
konvulsiviskt mot min axel, medan jag tryckte henne
hårdt intill mig. Jag såg ned på den rika bruna
hårmassan, vars glitter i solskenet var mig tusen gånger
dyrbarare än juvelerna i konungars skattkammare.
Och jag sänkte mitt huvud och kysste sakta hennes
hår — så sakta, att hon ej visste det.
Och så fick jag en mycket förnuftig tanke. När
allt kom omkring, var hon ju endast en kvinna, som
grät ut sin lättnad, nu när faran var förbi, i famnen på
sin beskyddare, eller den som hade varit i fara. Hade
jag varit hennes far eller hennes bror, skulle
situationen ha varit precis densamma. Dessutom voro tid
och rum icke passande, och jag ville först bättre
förtjäna rätten att göra henne min kärleksförklaring.
Och så kysste jag ännu en gång hennes hår helt sakta,
då jag kände, att hon drog sig ur mina armar.
»Det var en verklig attack den här gången», sade
4°9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
