Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därtill. Då jag drog undan kudden och upprepade
min fråga, svarade han genast, att han hörde.
»Vet ni, att ni är döv på det högra örat?» frågade
jag-
»Ja», svarade han med låg, kraftig stämma, »och
det är värre än så. Hela min högra sida är angripen.
Den tycks sova. Jag kan varken röra arm eller ben.»
»Kanske en ny komedi?» frågade jag häftigt.
Han skakade på huvudet, och hans barska mun drogs
till ett underligt förvridet leende. Lian kunde med allt
skäl kalla det förvridet, ty det drog sig endast åt den
ena sidan. Ansiktsmusklerna på den högra voro
fullkomligt orörliga.
»Detta var Ulvens sista uppträdande», sade han.
»Jag är förlamad. Jag skall aldrig kunna gå mera.
Å, det är bara den andra sidan», tilläde han, som om
han hade gissat sig till den misstänksamma blick, jag
fäste på hans vänstra ben, vars knä nyss hade höjts
under filten. »Det var otur», fortsatte han. »Jag
skulle gärna ha tagit livet av er först, Hump. Och jag
trodde, att det fanns så pass mycket kraft kvar hos
mig.»
»Men varför?» frågade jag, dels av fasa och dels av
nyfikenhet.
Återigen förvred det besynnerliga leendet hans mun,
och han sade:
»Å — bara för att få leva — få leva och verka —•
för att få vara det största stycket jäsämne till det
sista —• för att äta er! Lien att dö på detta sätt!»
Han ryckte på axlarna eller försökte snarare att göra
det, men det var endast den vänstra axeln som rörde
sig. Ryckningen var lika ofullkomlig som leendet.
412
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
