Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag skakade på huvudet. Vi tänkte alldeles för
lika i inånga avseenden för att det skulle behövas
några argument. Vår syn på livet hade åtminstone
mycket gemensamt.
»För att vara ett par kritiker komma vi
märkvärdigt bra överens», sade jag skrattande.
»Och även som skeppstimmerman och assistent»,
skrattade hon.
Men det var föga tid för skratt under dessa dagar,
dels för vårt hårda arbetes skull och dels för det hemska
i Ulv Larsens levande död.
Han hade fått ett nytt slaganfall. Han hade
delvis förlorat sin röst, och han förlorade den mer och
mer. Han kunde endast använda den ryckvis. Och
då han talade, steg och föll ljudet likt kursen på
börsmarknaden. Ibland var ledningen klar och han
talade som förr, ehuru långsamt och tungt. Men så
övergav talförmågan honom helt plötsligt, kanske
midt i en mening, och vi kunde emellanåt få vänta i
timtal innan den kom tillbaka. Han klagade över
häftiga smärtor i huvudet, och det var under denna
period som han uppgjorde ett system för meddelande,
avsett för den tid, då han icke skulle kunna tala alls.
En tryckning av hans hand skulle till exempel betyda
»ja» och två däremot »nej». Det var väl att detta
just då hade blivit ordnat, ty samma kväll var det
alldeles slut med hans talförmåga. Därefter besvarade
han våra frågor med handtryckningar, och när han
hade någonting att säga, skrev han det med sin
vänstra hand fullkomligt läsligt på ett pappersblad.
Nu var den bistra vintern kommen. Den ena
kulingen följde efter den andra med snö eller snöslask
4T7
Varg-Larsen. 37.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
