Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag störtade dit och hejdade mig vid dess fot.
Kanske hon hade gått upp? Då jag stod där tvekande,
hörde jag henne plötsligt sakta ropa:
»Å, Humphrey —• jag har gått fel!»
Jag fann henne famlande vid akterskottet och
jag halvt ledde och halvt bar henne uppför trappan.
Den rena luften var som nektar. Maud var endast
matt och yr, och jag lämnade henne liggande på däck,
medan jag för andra gången begav mig dit ned.
Rökhärden måste befinna sig i Ulv Larsens
omedelbara närhet, detta hade jag ju klart för mig, och jag
gick rakt fram till hans läger. Medan jag trevade
omkring bland hans filtar, föll någonting hett ned på
min hand. Det brände mig och jag ryckte handen
tillbaka. Nu förstod jag! Genom springorna i
bottnen till den övre kojen hade han satt eld på madrassen.
Han hade ännu tillräcklig rörelseförmåga i sin
vänstra arm för att kunna göra detta. Och den fuktiga
halmen i madrassen, som blivit antänd nedifrån, och
var utan allt luftdrag, hade endast glödt och rökt hela
tiden.
Då jag skulle dra madrassen ur kojen, brast den
innan den kommit halvvägs, och på samma gång slog
elden ut i lågor. Jag drog även ut det som låg kvar i
kojen, varefter jag rusade upp på däck för att få frisk
luft.
Några hinkar vatten släckte snart elden i
madrassen, där den låg midt på durken därnere, och tio
minuter därefter, då röken hade dragit bort, tillät jag Maud
att komma ned. Ulv Larsen var medvetslös, men
det dröjde icke länge förrän den friska luften återgav
honom sansen. Vi höllo emellertid på att bearbeta
422
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
