Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Läpparna rörde sig under hennes fingrar och hon
tolkade ett »ja».
»Vill ni ha kött?» var hennes nästa fråga.
»Nej», blev svaret.
»Buljong?»
»Ja, han vill ha litet buljong», sade hon lugnt och
såg upp på mig. »Så länge han har hörseln kvar,
kunna vi meddela oss med honom. Och sedan ...»
Hon gav mig en underlig blick. Jag såg, att hennes
läppar darrade och att tårar fyllde hennes ögon. Hon
vacklade och jag tog emot henne i mina armar.
»A, Humphrey, när skall detta ta ett slut?» snyftade
hon. »Jag är så trött, så trött!»
Hon lutade sitt huvud mot min axel, och hennes
späda gestalt skakades av häftig gråt. Hon var lätt
som en fjäder i mina armar, så spenslig, så eterisk.
»Hon har dukat under till sist», tänkte jag. »Och
vad kan jag göra utan hennes hjälp?»
Men jag försökte lugna och trösta henne, och till
slut sansade hon sig modigt och återvann sin
själsstyrka lika hastigt, som hon brukade återvinna sina
kroppskrafter.
»Jag borde verkligen blygas över mig själv»,
förklarade hon. Och hon tilläde med det sällsamma
leendet, som jag tillbad: »Men jag är ju också bara
en liten kvinna.»
Orden »liten kvinna» träffade mig nästan som en
elektrisk stöt. Det var ju mitt eget uttryck, mitt
hemliga smeknamn för henne.
»Vad har ni fått det uttrycket ifrån?» frågade jag
med en iver, som nu i sin tur förvånade henne.
»Vilket uttryck?» frågade hon.
426
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
