- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
434

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

varmt kaffe och biscuits, som hon hade bakat, och
klockan sju fick jag en grundlig varm frukost, som gav
mig nytt liv.

Under hela dagen växte vinden i styrka lika
stadigt som förut. Lian fick det intrycket, att den hade
fattat ett surmulet beslut att blåsa och blåsa ännu
värre och hålla på att blåsa. Och fortfarande ilade
Ghost framåt mil efter mil med en fart, som övertygade
mig om att fartyget åtminstone gjorde elva knop.
Detta var för godt att låta gå sig ur händerna, men
när kvällen kom, var jag alldeles förbi av trötthet.
Ehuru jag för övrigt var i präktig fysisk kondition,
hade trettiosex timmar vid ratten uttömt alla mina
krafter. Dessutom bad Maud, att jag skulle dreja bi,
och jag visste, att om vinden fortfor att tilltaga och
havet att vräka i samma mån under natten skulle
det snart bli omöjligt att göra det. Och därför lade
jag Ghost bidevind, då skymningen tilltog, och jag
gjorde det på samma gång gärna och motvilligt.

Men jag hade icke besinnat, vilket kolossalt arbete
det skulle medföra för en enda man att reva tre segel.
Då vi gingo för god vind, hade jag icke uppfattat
dess styrka, men då vi lovade till, upptäckte jag till
min sorg, nästan till min förtvivlan, hur häftigt det
verkligen blåste. Vinden gäckade ständigt mina
bemödanden. Den slet segelduken ur mina händer och
förstörde på ett ögonblick vad jag hade uträttat
under tio minuters ihärdig strävan. Klockan åtta hade
jag endast lyckats få i ordning det andra revet i
foc-ken. Klockan elva hade jag ännu icke kommit längre
än så. Blodet droppade från alla mina fingerspetsar
och naglarna voro avslitna ända intill köttet. Jag

434

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free