Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grät av smärta och ren kraftlöshet i mörkret, men i
hemlighet, så att Maud ej skulle veta det.
I min förtvivlan övergav jag försöket att reva
storseglet och beslöt att försöka dr ej a bi under bottenrevad
fock. Jag behövde ytterligare tre timmar för att
beslå storsegel och förstäng, och klockan två på morgonen
då jag var nästan död av överansträngning, hade jag
knappast så mycket medvetande kvar, att jag
förmådde uppfatta att mitt experiment hade lyckats.
Den bottenrevade focken gjorde tjänst. Ghost höll
sig väl upp i vind och visade ingen benägenhet att
falla av tvärs för sjön.
Jag var alldeles utsvulten, men Maud försökte
förgäves få mig att äta. Jag slumrade till med munnen
full av mat, jag föll i sömn, medan jag höll på att föra
maten till munnen och vaknade plågad av att finna
handlingen ofullbordad. Jag var så hjälplöst
sömnig, att hon var tvungen att hålla mig kvar i stolen,
för att jag icke skulle falla i däck vid fartygets
häftiga krängningar.
Om mitt inflyttande från kabyssen till kajutan vet
jag ingenting alls. Det var en sömngångare, som
Maud ledde och stödde. Jag vet egentligen ingenting
om något, förrän jag vaknade i min koj med stövlarna
avdragna — hur långt efteråt, det hade jag ingen
föreställning om. Det var alldeles mörkt. Jag var stel
och styv och skrek av smärta, då sängkläderna
kommo i beröring med mina stackars fingerspetsar.
Morgonen hade tydligen ännu icke kommit, och jag
slöt mina ögon och somnade på nytt. Jag visste icke
att jag hade sovit ett helt dygn och att det nu åter
var natt.
435
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
