Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stormen lade sig den natten, vilket vill säga, att den
avtog lika långsamt, som den hade tillväxt. Efter
frukosten morgonen därpå, då jag hade halat upp Ulv
Larsens döda kropp på däck för att begrava den, blåste
det ännu hårdt och sjön gick hög. Däcket sköljdes
oupphörligt av floder, som strömmade in över relingen
och genom spygatterna. Vinden gav fartyget
plötsliga stötar, och Ghost krängde över, så att relingen i
lä låg under vatten, medan det röt och tjöt i riggen.
Vi stodo i vatten ända till knäna, då jag blottade mitt
huvud.
»Jag kommer inte ihåg mer än en del av ritualen»,
sade jag, »och det är de orden: ’Och kroppen skall
sänkas i havets djup’.»
Maud såg på mig med häpnad och bestörtning. Men
minnet av någonting, som jag sett förut, kom över
mig med makt och drev mig att ge Ulv Larsen samma
likbegängelse, som Ulv Larsen en gång hade givit en
annan man. Jag lyfte upp den ena ändan av luckan,
och den i segelduk insydda kroppen gled med fotterna
före ned i havet. Järntyngderna drogo den i djupet.
Den var borta.
»Farväl, Lucifer, du högmodige ande!» viskade Maud
så lågt, att ljudet drunknade i vindens tjut. Men
jag såg hennes läppar röra sig och visste vad hon sade.
Medan vi klängde oss fast vid relingen på läsidan
och strävade att komma akterut, råkade jag kasta en
blick utåt havet i lä. Ghost lyftes just i denna stund
upp av en väldig sjö, och jag såg tydligt på två eller
tre mils avstånd en liten ångbåt, som slingrade och
satte hårdt i sjön och styrde kurs rakt emot oss.
Ångbåtens skrov var svartmålat, och genom jägarnas hi-
437
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
