Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
storier om sina tjuvjaktsbedrifter visste jag, att det
måste vara en av Förenta staternas tulljakter. Jag
utpekade min upptäckt för Maud och förde henne
sedan så fort som möjligt upp på akterdäck, där hon var
i säkerhet för översköljningar.
Jag stod just i begrepp att rusa ned till flaggskåpet,
då jag kom ihåg, att jag vid riggandet av Ghost hade
glömt att skära i en flagglina.
»Vi behöva inte någon nödsignal», sade Maud.
»Det behövs endast att de få se oss.»
»Vi ä’ räddade», sade jag stilla och högtidligt. Och
jag utbrast i ett övermått av glädje: »Jag vet knap-
past, om jag skall vara glad över det eller ej.»
Jag såg på henne. Våra ögon voro nu icke
motvilliga att mötas. Vi lutade oss mot varandra och
innan jag visste ordet av, hade jag omslutit henne med
mina armar.
»Behöver jag säga det?» frågade jag.
Och hon svarade: »Det behövs inte — fastän det
skulle ha varit så ljuvt, så ljuvt att höra.»
Hennes läppar mötte mina. Genom någon
egendomlig inbillningens lek kom jag i detsamma att tänka
på hur hon en gång i Ghosts kajuta hade helt lätt tryckt
sina fingrar mot mina läppar och sagt: »Tyst, tyst!»
»Min kvinna, min egen lilla kvinna», sade jag, under
det jag med min lediga hand smekte hennes skuldra
på ett sätt, som alla älskare känna till, fastän de
aldrig ha lärt sig det i skolan.
»Min man!» sade hon och såg på mig ett par
sekunder med ögonlocken dallrande, tills de sänktes och
dolde hennes ögon, varefter hon gömde sitt huvud vid
mitt bröst med en lycklig liten suck.
438
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
