Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Vargens son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyste av kvinnlig ömhet, och skyggt knäppte
hon av honom hans tunga bälte. Han såg ned,
förvånad, misstänksam, med öronen på spänn för att
uppfånga minsta ljud utifrån. Men hennes nästa
rörelse skingrade hans misstankår och han log
belåtet. Hon tog ur sin sypåse en älghudsslida, prydd
med bjärta pärlbroderier, samt drog ut hans
jaktkniv, betraktade med respekt den skarpa
eggen, nästan lockad att pröva den med tummen, och
stack den så in i sitt nya hölje. Därpå placerade
hon slidan på bältet och spände det om honom på
dess vanliga plats ovanför höften.
Det var en scen värdig gamla tider — en dam
och hennes riddare. Mackenzie lyfte upp henne
och for rtied mustaschen över hennes röda läppar
— en vargens smekning, som var henne
främmande. Det var ett möte mellan sten- och stålåldern.
Det låg upphetsning i luften då
Scruff-Macken-zie med ett väldigt bylte under armen slog upp
tältfliken till Thling-Tinnehs tält. Barnen sprungo
omkring på den öppna platsen släpande torrt
bränsle till potlachen och ett sorl av kvinnoröster
växte allt högre medan de unga männen rådslogo
i buttra grupper. Från shamanens tält hördes de
hemska ljuden av en besvärjelsesång.
Hövdingen var ensam med sin surögda squaw,
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
