Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Vargens son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lon och älgen och renen; då den lat som järvens
under ett stenkummel, gick jag över bergen i söder
och slog tre vita män, och när min röst fått stormens
dån, mötte jag gråbjörnen och gick inte ur vägen.
Vid dessa ord tystnade han och förde handen
betydelsefullt över de ohyggliga ärren.
— Jag är inte som Räven. Min tunga är frusen
liksom floden. Jag har inte förmågan att hålla tal.
Mina ord är få. Räven talar om att stora dåd är
att vänta i natt. Gott! Talet flyter från hans
läppar liksom vårens källsprång, men han är rädd
för dåd. I natt skall jag kämpa med vargen. Jag
skall slå honom, och Zarinska skall sitta vid min
eld. Björnen har talat.
Ehuru ett sant helvete bröt löst omkring honom,
höll dock Scruff-Mackenzie sin plats. Medveten om
att bössan var obrukbar vid ett handgemäng, sköt
han fram båda pistolhölstren, redo till aktion, och
drog till hälften av vantarna så att hans händer
blott skyddades av kraghandskarna. Han visste att
han inte hade någon chans vid ett massanfall, men
trogen sin profetia var han beredd att dö med
sammanbitna tänder. Björnen drev emellertid tillbaka
sina kamrater, varvid han höll tillbaka de ivrigaste
med sina fruktansvärda nävar. Då tumultet började
lugna av, kastade Mackenzie en blick i riktning åt
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
