Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Vargens son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Zarinska. Det var en härlig syn. Hon stod
framåtlutad på sina snöskor med åtskilda läppar och
skälvande näsvingar likt en tiger redo till språng. I
den starka spänningen glömde hon att andas.
Hennes svarta ögon voro fästa på hennes stamfränder
med både fruktan och trots. Med ena handen hårt
tryckt mot bröstet och den andra fast sluten kring
hundpiskan stod hon som huggen i sten. Just som
han såg på henne tycktes hon vakna till liv.
Musklerna slappades, och med en tung suck sjönk hon
tillbaka och gav honom en blick, som röjde mer än
kärlek.
Thling-Tinneh försökte att få ordet, men hans röst
drunknade i sorlet. Då steg Mackenzie fram.
Räven öppnade munnen till ett gällt skrik, men
Mackenzie sprang på honom så snabbt, att han ryggade
tillbaka och endast kunde frampressa ett gurglande
läte. Hans förskräckelse mottogs med ett allmänt
skratt och åstadkom ett ögonblicks lugn, så att
Mackenzie kunde få ordet.
— Bröder! Den vite mannen, som ni kalla
vargen, kom till er med ärliga ord. Han var inte lik
eskimån, han ljög inte. Han kom som en vän, som
en bror. Men era män har talat, och det är slut med
de vänliga orden. Först och främst vill jag säga
er, att er shaman har en ond tunga och att han är
en falsk profet samt att det budskap han talade om
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
