Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Vargens son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan också i att hans kniv var dryga två tum längre.
Sruff-Mackenzie hade emellertid sett män i vitögat
tidigare, och han visste att det var en man han
hade emot sig, men hans kamplust växte inför
anblicken av det blixtrande stålet, ett typiskt
rastecken.
Gång på gång tvingades han tillbaka till bålets
kant eller ut i snön, och gång på gång arbetade
han sig med en boxares fottaktik tillbaka till mitten.
Ingen röst uppmuntrade honom, medan hans
motståndare eggades av applåder, tillrop och varningar.
Men han bet blott tänderna samman, då knivarna
korsades, och han stötte till och parerade med en
kallblodighet, som kom sig av medvetandet om den
egna styrkan. T början kände han sympati för sin
motståndare, men denna sympati fick snart vika
för den primitiva livsinstinkten, som snart gick över
till ett begär att dräpa. Tio tusen års kultur
utplånades, och han blev på nytt grottmänniskan, som
stred för honan.
Två gånger sårade han Björnen och kom själv
helskinnad undan, men den tredje gången
lyckades han inte gå fri, och för att rädda sig grep han
med den fria handen om motståndarens, varpå de
kopplades samman och han på fullt allvar fick
lära känna den väldiga styrkan hos sin motståndare.
Hans muskler spändes så att de värkte och senorna
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
