Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Männen vid Forty-Mile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten och man känner det i blodet och för varje
andetag får man nytt liv. Det är då som världen blir
så liten och vandrarlusten kommer över en.
— Men jag kommer från saken. Som jag sa, satt
vi och paddlade utan att se ett dugg is utom den i
bakvattnet, då indianen lyfter sin åra och ropar:
’Lon McFane! Se dit ned! Jag har hört talas om det,
men aldrig trott att jag skulle få se det.’ Sitka
Charley var ju, som du vet, liksom jag inte född i
det här landet, då synen var ny för oss. Därpå
drev vi med huvudena på var sin sida av kanoten
och stirrade ned i det gnistrande vattnet. Det var
en värld likadan som den jag sett, då jag var med
pärlfiskarna och kikade på korallreven, som växer
likt trädgårdar under vattnet. Där var den,
underisen, klängande sig fast vid varje klippa precis som
vit korall.
— Men den vackraste synen hade vi likväl kvar.
Just som vi klarat strömmen, ändrade vattnet
plötsligt färg och blev som mjölk, och det blev cirklar
på ytan precis som när dimman kommer på våren
eller det störtregnar. Det var underisen, som kom
upp. Till höger, till vänster, så långt vi kunde se,
var vattnet fullt av den. Och den var tjock som gröt
och fäste sig på kanotens bark och klibbade vid
årorna. Många gånger tidigare och senare har jag
farit samma väg på floden, men aldrig sett ett spår
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
