Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Männen vid Forty-Mile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Den är inte dum. Var där om en timme, och
du ska inte behöva titta så länge efter mig.
De båda männen togo på sig vantarna och gingo,
döva för kamraternas invändningar. Det var ju bara
en bagatell, men bland män av deras slag blåsas
bagatellerna på grund av häftigt humör och envishet
ofta upp till stora saker. Dessutom blevo männen
vid Forty-Mile lättretliga, avstängda från
yttervärlden som de voro av den arktiska vintern och
irriterade av sysslolöshet och överfulla magar —
precis som bina om hösten, då kuporna äro överfulla
med honung.
Det fanns ingen lag i landet. Den ridande
polisen hade ännu inte kommit till. Var och en tog
rätten i egen hand och utmätte straffet efter eget
behag. Sällan hade ett gemensamt uppträdande varit
nödvändigt, och aldrig hade det hänt i lägrets
historia att åttonde budet blivit kränkt.
Big Jim Beldon sammankallade genast ett möte.
Scruff-Mackenzie sattes som tillfällig ordförande,
och bud sändes att man behövde fader Roubeaus
hjälp. Deras ställning var kinkig, och de visste det.
Med den starkares rätt kunde de ingripa för att
avvärja duellen, men en sådan åtgärd stred mot deras
uppfattning, ehuru den överensstämde med deras
önskningar. Fastän deras grovhuggna,
gammalmodiga lag ansåg rätten att gälda slag med slag som
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
