Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Männen vid Forty-Mile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trampad sexton tum bred slädväg förde ut till
vaken, På sidorna låg djup mjuk snö. Männen gingo
i rad utan att tala, och den svartklädde prästen i
mitten gav det hela utseendet av ett
begravningsfölje. Det var en varm vinterdag för att vara i
Forty-Mile — en sådan dag då molnen gingo lågt och
termometern underligt nog blott stod på tjugo
grader under noll. Men det var inte något behagligt
i den milda luften. Det var föga rörelse i de övre
luftlagren, och molnen hängde orörliga och
förebådade snö inom kort. Och jorden låg oberörd i
sin vinterdvala och reagerade icke.
Då de uppnått vaken utbrast Bettles, som
tydligen under den tysta promenaden funderat över
orsaken till grälet:
— Vad hade hon med saken att göra?
Lon McFane förhöll sig envist tyst. Han var så
kränkt, att han inte kunde tala.
Men i sitt innersta funderade de båda männen,
då de inte tänkte på sina egna oförrätter, på sina
kamrater och voro förvånade. De hade väntat sig
opposition från deras sida och deras uppträdande
sårade dem. Det tycktes som om de kunnat vänta
något annat av män, som de stått så nära, och de
tyckte sig bli orättvist behandlade, då de tänkte
på hur många av deras kamrater som följde dem
som till en festlig uppvisning utan ett ord till pro-
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
