Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Männen vid Forty-Mile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen hade ofta spelat i sitt liv — spelat ut med en
ed eller ett skämt på läpparna, men med en
orubblig tro på slumpen innerst inne i själen. Men
slumpens barmhärtiga guddom hade intet att göra med
den nuvarande situationen. De granskade Malemute
Kids ansikte, men de kunde lika gärna ha försökt
utforska en sfinx. Den ena minuten efter den andra
gick. Till sist började de förstå, att det var de som
skulle tala. Till slut bröts tystnaden av en
varghunds tjut i riktning från Forty-Mile. Det hemska
tjutet svällde ut som ett hjärtas rop i dödsångest
och dog bort i en långdragen suck.
— Det var som tusan! Bettles slog upp kragen
på sin skinnjacka och stirrade sig hjälplöst
omkring.
— Det är ett fint spel du spelar, Kid, skrek Lon
McFane. Hela vinsten till banken och inte ett öre
till spelarna. Djävulen själv skulle inte ge sig in
i ett sådant spel — och ta mig tusan om jag gör det.
Det hördes undertryckt skratt, och ögon blinkade
muntert under rimfrostiga bryn, när männen
klättrade uppför den isklädda strandbrinken och begav
sig till handelsboden. Men det långdragna tjutet
hade kommit närmare, nu med en ny hotande klang.
En kvinna hördes skrika runtom hörnet. Det hördes
rop: Här kommer han! Därpå kom en indianpojke
rusande i spetsen för ett halvt dussin skräckslagna
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
