Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Prästens kall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Neej, halwiskade hon, sakta smekande hans
hand.
— Låt mig då klara saken och hys inga
bekymmer. Jag skall se till, att han inte blir skadad. Han
skulle minsann ej bry sig om, om du blev skadad!
Vi ska inte resa tillbaka till Dawson. Jag ska sända
bud till någon av pojkarna att utrusta en båt och
staka den uppför Yukon. Vi går tvärs över
bergshöjden och far på en flotte nedför Indian River
för att möta dem. Sedan ....
— Och sedan?
Hennes huvud vilade mot hans skuldra. Deras
röster sjönko till mildare tonfall, varje ord var som
en smekning. Jesuiten flyttade sig nervöst på stolen.
— Och sedan? upprepade hon.
— Ja, sedan stakar vi uppför och uppför och
bär båten förbi White Horse-fallén och Box Canon.
— Ja?
— Och sedan Sixty-Mile River, därpå sjöarna
Chilcoot, Dyea och Salt Water.
— Men käraste, jag kan inte staka en båt.
— Din lilla dumbom! Jag får med Sitka
Char-ley; han känner till vattenvägarna och alla
lämpliga lägerplatser, och han är den bäste reskamrat
jag nånsin träffat, fastän han är indian. Allt vad
du har att göra är att sitta mitt i båten och sjunga
och spela Cleopatra och att slåss — hej, det är
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
