Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Prästens kall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därpå vände han sig häftigt mot prästen. Oh, jag
dåre, som någonsin tillät er att tala! Tacka er Gud,
att ni inte är en vanlig man, för då hade jag....
Men en präst måste ju utöva sitt kall? Gott, ni har
utövat det. Gå nu er väg, eller jag glömmer, vem ni
är!
Fader Roubeau bugade, tog hennes hand och gick
mot dörren. Men Wharton gensköt dem.
— Grace! Du sade, att du älskade mig?
— Ja.
— Och du älskar mig nu?
— Ja.
— Säg det en gång till.
— Jag älskar dig, Clyde, jag älskar dig.
— Där hör ni, präst! skrek han. Ni har hört
det, och med dessa ord från hennes läppar skulle
ni vilja sända henne tillbaka för att leva ett liv i
lögn och i ett helvete tillsammans med den där
mannen?
Men fader Roubeau sköt hastigt kvinnan in i det
inre rummet och stängde dörren.
— Inte ett ord! viskade han till Wharton, då
han intog en naturlig ställning på en stol. Kom
ihåg, för hennes skull, tillade han.
Rummet genljöd av en hård knackning på dörren,
klinkan lyftes upp och Edwin Bentham inträdde.
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
