Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Prästens kall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och innan. Hade de inte broderligt delat den sista
biten fisk, den sista nypan tobak och sina innersta
tankar vid Behrings havs ödsliga vidder, i det stora
deltats skrämmande labyrinter och under den
fruktansvärda vinterfärden från Point Barrow till
Por-cupine?
Fader Roubeau bolmade kraftigt ur sin pipa och
blickade mot den rödkantade solskivan, som
balanserade vid kanten av den norra horisonten.
Malemute Kid drog upp sin klocka. Det var midnatt.
— Tappa inte modet, gamle vän! Kid fortsatte
tydligen ett oavbrutet samtal. Gud skall säkert
förlåta dig en sådan lögn. Låt mig citera några ord
av en man, som just funnit det rätta:
"Om hon har yttrat ett ord, så minns att din
mun är förseglad.
Skammen blott drabbar den, som anförtrodd
hemlighet röjer.
Men om nattsvart lögn kan rädda Herward
ur faran,
Ljug så länge du kan och någon finns som dig
hör."
Fader Roubeau tog pipan ur mun och funderade.
— Mannen talar sant, men min själ är inte
tillfredsställd med det. Min lögn och mitt straff
avhänger av Gud, men — men....
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
