Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Vandringslagens bud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och rusat iväg som rädda barn. De glömde sig,
nåväl, låt också oss glömma det. Men hädanefter ska
de komma ihåg. Om det skulle hända en gång till...
(Han rörde med barsk min vid sin bössa.) I
morgon ska de bära mjölet och se efter, att den vite
mannen Joe inte blir liggande på vägen. Antalet
mått mjöl är räknat, och skulle så mycket som ett
uns fattas på kvällen ... Har ni förstått? I dag
har också några andra glömt sig. Moose-Head och
Three-Salmon lämnade den vite mannen Joe att bli
liggande i snön. De får inte glömma sig oftare.
Vid daggry ska de gå före och bana väg. Ni har
hört lagen. Se till, att ni inte bryter den.
Sitka Charley fann det omöjligt att hålla ihop
tågordningen. Från Moose-Head och Three-Salmon,
vilka banade väg i förväg, till Kah-Chute och
Gow-hee och Joe var det över en xnile. Var och en
stapplade iväg, gjorde halt eller föll, alldeles som han
fann för gott. Marschen fortskred med en mängd
oregelbundna halter. Var och en ansträngde sina
sista krafter och stapplade framåt, tills de voro
förbrukade, men på något underbart sätt fanns det
alltid något kvar av dem. Varje gång en man
stupade, var det med den fasta övertygelsen, att han
inte skulle kunna resa sig igen, men likväl reste han
sig, åter och åter. Köttet gav vika, men viljan
segrade. Varje triumf var dock en tragedi. Indianen
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
