Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Vandringslagens bud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stor timmerbråte, där massor av bränsle blott
väntade på en tändsticka. I närheten fanns en vak i
isen. Kah-Chute såg på veden och på vattnet, och
så gjorde även Gowhee; därpå sågo de på varandra.
Inte ett ord blev sagt. Gowhee slog eld och
Kah-Chute fyllde en bleckburk med vatten och värmde
upp den; Joe yrade om saker och ting i ett annat
land och på ett språk, som de inte förstodo. De
blandade mjöl i vattnet, tills det blev en tunn smet
och av denna drucko de många mått. De gåvo inte
något åt Joe, men han brydde sig inte om det. Han
brydde sig över huvud taget inte om någonting, inte
ens om sina mockasiner, som skrumpnade och
sveddes av glöderna.
Kristallglänsande snö började falla, mjukt och
smekande, inhöljande dem i en tät vit skrud. De
skulle ännu ha trampat många vägar, om inte deras
öde plötsligt skingrat snömolnen och gjort sikten
klar. Blott tio minuter till och de hade varit
räddade. Men nu hade Sitka Charley, när han såg sig
tillbaka, fått syn på rökpelaren från elden och
förstått. Han såg framåt på dem, som voro trogna och
på mrs Eppingwell.
— Så, mina goda kamrater, ni har åter glömt,
att ni är män? Gott. Mycket bra förresten. Det
kommer att bli några magar mindre att fylla.
Sitka Charley knöt igen mjölpåsen medan han
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
