Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. En kungs gemål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig i södern — en sådan där omedveten längtan, som
stundom griper en man och frestar honom att göra
sig fri och smaka på ett nytt livs fröjder.
Dessutom gingo längs floden vilda rykten om det
underbara Eldoradot, glödande beskrivningar av
block-hus- och tältstaden och lockande berättelser om de
che-cha-quas, som strömmade till och översvämmade
hela landet. Circle City var en död stad. Världen
hade gått förbi den uppför floden och där bildat
ett nytt och mycket underbarare samhälle.
Cal Galbraith blev rastlös, då han fann sig
utanför detta, och önskade få se det med egna ögon.
Efter guldvaskningen vägde han därför upp några
hundra pund guldstoft på Kompaniets stora våg
och tog en växel på beloppet dragen på Dawson.
Därefter överlämnade han uppsikten över sina
inmutningar till Tom Dixon, kysste Madeline till
avsked, lovade att vara tillbaka före den första
isbildningen och gick ombord på en ångare, som gick
uppför floden.
Madeline väntade — väntade under tre ljusa
månader. Hon fodrade hundarna, ägnade sig åt den
unge Cal och såg den korta sommaren gå förbi
och solen anträda sin långa färd mot söder. Hon
bad mycket, så som hon lärt av systrarna på Heliga
Korsets missionsanstalt. Hösten kom och med den
issörjan i Yukon, och Circle Citys kungar återvände
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>