Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. En kungs gemål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
milen över packisen, sedan floden frusit till. Men
Madeline var indianska, hon genomförde färden,
och en natt hördes en knackning på Malemute Kids
dörr. Därpå fick denne ge ett döende hundspann
föda, putta pojken i säng och sedan ägna sin
omsorg åt en dödstrött kvinna. Han tog av hennes
is-belupna mockasiner, medan han lyssnade till
hennes berättelse, och stack sin knivspets i hennes
fötter för att konstatera hur pass förfrusna de voro.
Trots sin manlighet ägde Malemute Kid dock en
viss mjukhet och kvinnlig ömhet, som ofta gjort, att
han vunnit morrande varghundars tillgivenhet och
framkallat förtroenden från de mest iskalla hjärtan.
Men han begärde aldrig själv dessa förtroenden.
Hjärtan öppnade sig spontant för honom som
blommor för solen. Till och med prästen, fader
Rou-beau, lär ha biktat sig för honom, medan män och
kvinnor i Nordlandet titt och tätt knackade på hans
dörr — en dörr som alltid hade dörrklinkans sträng
hängande utanför. Vad Madeline beträffar, trodde
hon honom aldrig kunna göra något orätt eller begå
något misstag. Hon hade känt honom från första
stund hon förband sitt öde med sin fars ras, och
för hennes primitiva uppfattning framstod han som
alla tiders samlade visdom, som den, för vilken det
ej fanns någön skymmande slöja mellan nuet och
framtiden.
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>