Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. En kungs gemål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle haft lättare att lära henne, om hon aldrig
någonsin dansat ett steg. Men säg mig Kid, vad
betyder detta, jag förstår det inte. Prince härmade
en egendomlig rörelse på axlarna och huvudet — en
svaghet som alltid kom till synes hos Madeline,
då hon gick.
— Tur för henne att hon blev uppfostrad på
missionsanstalten, svarade Malemute Kid.
Packningen, förstår du — huvudstroppen. Andra
indiankvinnor har det svårt, men hon har aldrig burit
en packning förrän hon blev gift och då endast den
första tiden. Hon slet ont tillsammans med sin man
i början. De voro med om hungersnöden i
Forty-Mile.
— Men kan vi få bort det?
— Jag vet inte. Kanske långa promenader med
läraren kunna hjälpa. Men på ett eller annat sätt
ska vi få bort det, inte sant Madeline?
Flickan nickade samtyckande. Om Malemute
Kid, som visste allting, sade att det gick, så måste
det gå. Det var allt.
Hon hade gått fram till dem, ivrig att få börja
på nytt. Harrington granskade henne från huvud
till fot precis som en hästkarl. Resultatet var
säkert inte otillfredsställande, ty han frågade med
stort intresse:
— Vad fick egentligen er morbror för er?
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
