Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. En kungs gemål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppfattat den beundran som stod att läsa i männens
blickar. Hon rodnade av stolthet. Ett ögonblick var
hon berusad av sitt kvinnliga behag, men sedan
mumlade hon föraktfullt: "Och en bössa som var
sönder!"
Dansövningen fortsatte. Varje dag tog Malemute
Kid henne med sig ut på långa promenader för att
förbättra hennes hållning och för att lära henne att
ta korta steg. Det var föga sannolikt att hon skulle
bli igenkänd, ty Cal Galbraith och de andra av de
gamla gossarna voro som bortsprungna barn bland
de många främlingarna, som strömmat in över
landet. Dessutom bet kölden i Nordlandet vasst, och
de veka kvinnorna från södern voro vana att skydda
sina kinder för dess bett genom att bära masker av
lärft. Med maskerade ansikten och för övrigt
insvepta i gråverks-parkas skulle en mor och dotter
mycket väl kunnat mötas på vägen utan att känna
igen varandra.
Träningen gjorde snabba framsteg. Först gick
det långsamt, men senare började det plötsligt gå
fortare. Denna framgång daterade sig från den
stund Madeline tog på sig de vita sidenskorna och
därvid upptäckte sig själv. I det ögonblicket föddes
hos henne stoltheten över hennes avfälling till far,
helt olik den naturliga självaktning hon möjligen
ägde. Dittills hade hon betraktat sig som en halv-
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
