Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. En kungs gemål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot dörren. Det var tur, att hon varken kunde se
eller höra, när han tog avsked.
— När tänker du återvända till Circle City?
frågade Malemute Kid rakt på sak.
— Jag har inte tänkt närmare på det, svarade
han. Jag tänker inte att det blir förrän efter
islossningen.
— Och Madeline?
Han rodnade vid frågan och slog ned ögonen.
Malemute Kid skulle ha kunnat slå till honom för
det, men han kände männen för väl. Som det nu
var svor han för sig själv över dessa vita kvinnor,
som inte voro nöjda med att inkräkta de infödda
kvinnornas platser utan även förvredo huvudena på
männen och fick dem att skämma ut sig.
— Jag antar, att hon har det bra, svarade Circle
City-kungen hastigt och ursäktande. Tom Dixon har
tagit hand om mina affärer där, som du vet, och han
ser till att hon får allt vad hon önskar och behöver.
Malemute Kid lade handen på hans arm, så att
han plötsligt tystnade. De hade gått ut utanför
hyddan. Över dem lyste norrskenet i underbar
prakt, och nedanför låg den slumrande staden. Långt
borta gav en ensam hund upp ett tjut. Kungen
började åter att tala, men Kid tryckte hans hand och
fick honom att tiga. Hundtjutet mångdubblades.
Hund efter hund tog upp det, tills en fullständig
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
