Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. En kungs gemål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lighetsfulla skålar, att dagdrivarna vädrade okända
guldfyndigheter av oerhörd rikedom. Det påstods
också, att flera che-cha-quas och åtminstone en av
det gamla gardet hade sina packningar instuvade
bakom baren för att kunna följa efter dem utan ett
ögonblicks varsel.
Mrs Eppingwell var en talangfull kvinna, så att
Madeline, då hon överlämnade henne åt hennes
lärare på Tacksägelsedagens kväll, var så förvandlad,
att de nästan blevo rädda för henne. Prince svepte
en Hudson Bay-filt om henne med en artighet, mera
verklig än låtsad, medan Malemute Kid, vars arm
hon tagit, fann det svårt att bibehålla sin
förmyndar-ton. Harrington, med listan på vad han haft att
köpa ännu i huvudet, traskade efter och öppnade
inte munnen på hela vägen. Då de kommo till Opera
House’s bakdörr togo de av filten och bredde ut
den på snön, och hoppande ur Prince’s mockasiner
trippade Madeline i sina vita sidenskor över
densamma in genom dörren. Maskeraden var på sin
höjdpunkt. Hon tvekade litet, men de sköto henne
in. Därpå skyndade de sig runt huset och gjorde
sin entré genom stora ingången.
3
— Var är Freda? frågade männen av det gamla
gardet, medan nykomlingarna voro minst lika iv-
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
