Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. En kungs gemål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som lyste och skimrade som "Aurora Borealis"
(norrskenet). Men den grekiska dansösen var för
slug till och med för honom. Majoriteten av
guldjägarna tycktes ha koncentrerat sina misstankar på
den "ryska prinsessan", som var den mest graciösa
i salen och knappast kunde vara någon annan än
Freda Moloof.
Under en kadrilj hördes ett allmänt utrop av
belåtenhet. Hon var avslöjad. Ett oefterhärmligt steg,
som Freda tagit vid turen "all hands round" vid
föregående baler, togs nu av den "ryska prinsessan",
då turen utfördes, och det utfördes med just samma
rytmiska rörelser. En kör av röster: "Jag sa ju
det!" skakade takbjälkarna, men vad nu? Man lade
märke till att "Aurora borealis" och en annan mask,
"Polens ande", utförde samma rörelse på precis
samma sätt och lika bra. Och då tvillingparet
"solhundarna" och sedan "isdrottningen" gjorde
samma avvikelse i turen, måste en ny medhjälpare
sändas till mannens vid vågskålarna hjälp.
Mitt under uppståndelsen anlände Bettles direkt
från en långfärd, förande med sig in i salen en
virvelvind av kyla. Hans rimfrostiga ögonbryn
förvandlades till formliga kaskader då han virvlade
runt, och hans frusna mustascher tycktes som
prydda med diamanter och reflekterade ljuset i
mång-färgade strålar, medan hans snabba fötter halkade
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
