Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. En Odyssé i Nordlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kajaker låg. Vi var inte många, och vår värld var
mycket liten. Det fanns främmande land i öster
— öar liksom Akatan, varför vi trodde hela världen
bestå av öar, och vi bekymrade oss inte därom.
Jag var olik mitt folk. I sanden vid stranden
fann vi krökta spant och av vattnet nötta plankor
efter båtar av ett slag, som mitt folk aldrig byggt,
och jag minns, att på den yttersta udden av ön, som
blickar ut över oceanen åt tre håll, stod en tall
av en sort, som aldrig brukar växa där, en hög,
glatt och rak tall. Det sägs, att två män hade
kommit till denna plats, gick i land och stannade många
dar, medan de väntade på den ljusa tiden. Dessa
män hade kommit från havet i båten, som låg
sönderslagen på stranden. Och de var vita män
liksom ni och svaga som de små barnen, när sälarna
gett sig i väg och jägarna kommer hem tomhänta.
Jag har hört detta av gamla män och kvinnor, vilka
i sin tur hört det av sina fäder och mödrar. Dessa
främmande vita män var till en början inte vänligt
stämda mot våra vanor, men de blev starka av
fisken och tranet, och sedan blev. de övermodiga.
De byggde sig vars ett hus och tog de bästa av våra
kvinnor, och med tiden kom barn. Han som sedan
blev min fars farfar föddes på detta sätt.
Som jag sagt, jag var olik mitt folk, ty jag hade
i mig en del av denne vite mans starka, främmande
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
