Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. En Odyssé i Nordlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörde vinden och kände saltlukten frän havet. Han
fortsatte:
— Men hon landade och sprang skrattande upp
på stranden och till sin mors hydda. Den natten
vaknade en stor tanke hos mig — en tanke värdig
honom, som var hövding över allt folket på Akatan.
När månen gick upp, gick jag därför ned till
hennes mors hus och såg på allt det Yash-Noosh hade
staplat upp vid dörren — Yash-Noosh, en duktig
och stark jägare, som hade tänkt bli far till Ungas
barn. Andra unga män hade staplat upp sina gåvor
där och tagit bort dem igen, och varje ung man
hade gjort sin hög större än sin företrädare.
Jag skrattade mot månen och stjärnorna och gick
tillbaka till min egen hydda, där min rikedom var
förvarad. Och jag gjorde många turer fram och
åter, tills min hög var så många gånger större än
Yash-Nooshs, som det finns fingrar på en hand.
Där fanns fisk, soltorkad och rökad, fyrtio hudar
av hårig säl och hälften så många av pälssäl, alla
dessa hopbundna vid munnen och fyllda med tran,
och dessutom tio björnskinn efter björnar, som jag
dödat, då de kom ur sitt ide på våren. Där fanns
också pärlor och täcken och scharlakanstyger,
sådana som jag bytt mig till av folket som levde
österut, vilket i sin tur bytt sig till dem av folk,
som levde ännu längre öster ut. Och jag såg på
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
