Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. En Odyssé i Nordlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yash-Nooshs hög och skrattade, ty jag var hövding
på Akatan och min rikedom var större än alla mina
unga mäns tillsammans, och mina förfäder hade
utfört stordåd och stiftat lagar och för alltid
inpräntat sina namn i folkets minne.
När morgonen kom gick jag ned till stranden
och kastade en sneglande blick på Ungas mors hus.
Mina gåvor stodo orörda. Och kvinnorna log och
sa skämtsamma ord till varandra. Jag var förvånad,
ty aldrig hade ett sådant pris betalts. Den följande
natten ökade jag på högen och lade vid sidan av
den en kajak av fingarvade hudar, vilken aldrig
varit i sjön. Men dagen därpå fanns högen där
fortfarande till allmänt åtlöje bland männen. Ungas
mor var slug, och jag blev ond över det löje jag
väckte bland folket. Den natten lade jag till
åtskilligt, tills högen blev så stor, och jag drog upp
min oomiak, som var värd lika mycket som tjugo
kajaker. På morgonen var högen borta.
Därpå gjorde jag förberedelser för bröllopet, och
folket, som levde österut, kom för festmåltiden och
potlachen. Unga var fyra år äldre än jag på det
sätt vi räkna åren. Jag var blott en yngling, men
jag var också en hövding och en hövdings son, så
det betydde inte något.
Men så visade sig ett segel långt borta på
oceanen. Det blev större, då vinden friskade i, och
Vargens Son —14
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
