Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. En Odyssé i Nordlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde det klart för mig, att allt detta var mitt,
ansåg jag honom vara en stor man, som kunde vara
så frikostig. Men då antydde han genom tecken,
att Unga skulle fara med honom på hans fartyg.
Förstår ni? — att Unga skulle fara med honom.
Mitt fäderneblod råkade i svallning, och jag gjorde
mig beredd att driva mitt spjut genom honom. Men
innehållet i buteljerna hade berövaHnig min styrka,
och han grep mig i nacken och slog mitt huvud mot
väggen. Jag blev svag som ett nyfött barn, och
benen ville inte längre bära mig. Unga skrek och
grep tag i allt hon kunde nå för att hålla sig kvar,
men allt ramlade omkull, då han drog henne mot
dörren. Därpå tog han henne i sina starka armar,
och då hon slet i hans gyllene hår, skrattade han
med ett ljud likt det hansälen låter höra under
parningstiden.
Jag kröp ut på stranden och kallade på mitt folk,
men de var rädda. Blott Yash-Noosh var en man,
men de slog honom i huvudet med en åra, tills han
låg med ansiktet i sanden och icke rörde sig mera.
Sedan hissade de segel under taktfast sång, och
fartyget länsade undan för vinden.
Folket ansåg, att det som skett var bra, ty nu
skulle det inte uppstå flera stridigheter på Akatan,
men jag själv sa inte ett ord utan väntade på nästa
fullmåne. Då stuvade jag fisk och tran i min kajak
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
