Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. En Odyssé i Nordlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var fulla av män som levde som kvinnor med falska
ord på läpparna och hjärtan svarta av guldtörst.
Och under tiden fiskade och jagade mitt folk på
Akatan och var lyckliga i tanken att världen var
liten.
Men blicken i Ungas ögon, då hon kom hem från
fisket, förföljde mig hela tiden, och jag visste att
jag skulle finna henne, när tiden var mogen. Jag
såg henne vandra nedför lugna vägar i skymningen
eller locka mig över frodiga fält, våta av dagg,
och jag läste löften i hennes ögon, löften, som endast
en kvinna som Unga kunde ge.
På detta sätt for jag genom tusentals städer.
Somliga människor var vänliga och gav mig mat, andra
skrattade och andra åter svor. Men jag bet ihop
tänderna och gick underliga vägar och såg
underliga underliga ting. Emellanåt arbetade jag, jag
som var en hövding och son till en hövding, för män
— män som svor och var hårda som järn och vann
guld genom sina medmänniskors svett och sorg.
Och likväl hörde jag inte ett ord om den jag sökte,
förrän jag kom tillbaka till havet som en säl, som
återvänder till parningsplatserna. Men detta var
i en annan hamn i ett annat land, som låg mot norr.
Där hörde jag dunkla rykten om den gullhårige
sjöfararen, och jag fick veta, att han var säljägare
och just då var långt ute på oceanen.
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
