Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. En Odyssé i Nordlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag tog därför hyra å en annan skonare med lata
siwasher och följde i hans spårlösa väg mot norr,
där säljakten just då pågick. Vi var borta många
månader och prejade många av fiskeflottan samt
hörde mycket om de vilda dåd han utförde. Men
inte en enda gång fick vi sikte på honom. Vi gick
mot norr ända till Pribiloföarna och dödade sälar
i massor vid kusten och förde ombord deras varma
kroppar, tills våra spygatter flöt av fett och blod
och ingen kunde stå på däck. Därpå prejades vi av
ångfartyg, vilket sköt på oss med stora bössor. Men
vi satte till segel, tills sjön spolade över däcket
och tvättade det rent och vi undkom i dimman.
Det påstås, att medan vi flydde med rädsla i
hjärtat, kom den gullhårige sjöfararen in till
Pribiloföarna, direkt till faktoriet, och medan en dél
av hans män höllo kompaniets folk i schack, lastade
de övriga tio tusen färska skinn från saltkaren. Jag
säger, att det påstås, men jag betvivlar det inte,
ty under de resor jag gjorde längs kusten utan att
möta honom, hörde jag överallt berättelser om hans
vildhet och oförvägenhet, tills de tre nationer, som
ha land där uppe, sökte honom med sina fartyg.
Och jag hörde talas om Unga, ty kaptenerna sjöngo
hennes lov, och hon var alltid med honom. Hon
hade lärt sig hans folks vanor, sades det, och var
lycklig. Men jag visste bättre — visste att hennes
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
