Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. En Odyssé i Nordlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dens avlägsnaste delar och hade varken gudar eller
hem; de seglade under den japanska flaggan. Med
dem begav jag mig till de rika stränderna vid
Cop-per Islands, där våra staplar av saltade skinn blev
allt större. Och på detta stilla hav såg vi ingen,
förrän vi var färdiga att ge oss av. Då lyfte en
dag dimman för en kraftig bris, och en skonare
styrde rakt ned emot oss med en rysk örlogsmans
rökiga skorstenar tätt efter sig. Vi tog till flykten
i stormen, med skonaren kommande allt närmare,
då den gick tre fot medan vi blott gick två. Och i
fören på den stod mannen med sjölejonmanen,
sättande segel så att relingen nästan pressades under
vatten och skrattande för full hals. Och Unga var
där — jag kände genast igen henne — men han
sände henne under däck, då kanonerna började tala
över sjön. Som jag sa, de gick tre fot, då vi gick
två, så att till sist sågo vi hans roder lyfta sig grönt
vid varje doppning — och jag lade om rodret och
svor med ryggen vänd mot ryssarnas skott. Vi visste
nämligen, att han hade för avsikt att gå förbi oss
och komma undan och låta oss i stället bli tagna.
De sköt också av våra master, tills vi drejade upp
i vinden som en sårad mås. Men han försvann vid
horisonten — han och Unga.
Vad kunde vi göra? De färska skinnen talade
ditt tydliga språk. De tog oss därför till en rysk
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
